tisdag 9 december 2008
Människor
Förut fanns det människor som fick mig att skrika. Det finns det inte längre. Jo, människorna finns men jag skriker inte - jag struntar i dem! Däremot har jag märkt att det finns människor i min närhet som får mig att gråta. Dessa människor bryr sig om mig och älskar mig precis som jag är (ja, en och annan ger mig tips på förbättring, men kräver det inte). Jag önskar att alla fick vara så välsignade med familj och vänner. Vad skulle jag göra utan er alla? Tack för alla fina SMS, kramar, mail, kort, vackra ord i mitt öra, kramar och bullar. Love you all!!!
Etiketter:
Livet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Man blir bemött som man bemöter.
Det man sår skördar man...
Du har förtjänat varenda ord ....
ha så trevligt i Stockholm
Skicka en kommentar