Jag kommer också ihåg, men jag kommer också ihåg samtalet på natten. Det var då jag fick veta att min pappa inte längre fanns kvar. Han hade flyttat till himlen!
Idag är det 20 år sedan. Tiden går och den går fort!
Halva livet med pappa och halva utan.
Halva livet med pappa och halva utan.
På senare tid har jag längtat efter att få lära känna min pappa igen, fast som vuxen. Jag brukar fundera på vad vi skulle prata om och vad vi skulle göra. Troligtvis ligga i var sin ände av soffan... :)
Jag är otroligt lik min pappa, i alla fall som jag kan komma ihåg. Eller så är det helt enkelt våra likheter jag ser i mig själv jag blir påmind om och därför bäst kommer ihåg. Rastlösheten är nog den största likheten och en av de egenskaper som sett till att jag är där jag är just nu.
Jag vet att min pappa hade varit stolt över den jag blivit, för det är det vi föräldrar ska vara, stolta och glada över våra barns framgångar. Fast visst hade det varit skönt om han kunde berättat det själv...
Ta vara på varje sekund - varje sekund är dyrbar!
